Måndag nu, jobbdag :)

Känner en krypande känsla av saknad, understimulans, uttråkning, HÄSTBRIST! Ja, det beror faktiskt på hästbrist. Saknar min lilla prins, saknar att hålla på med hästar, saknar att ha hästar att spendera tid och energi på. Sitter å kollar på hästanonser på nätet hela dagarna bara för att få se hästar iaf på kort. saktar ner med bilen om jag åker förbi en hage med hästar i bara för att få se dom på håll några sekunder extra ! Tänker på min ponny hela tiden å saknar våra underbara turer i skogen, å alla underbara turer på banan. våra busiga stunder fyllda med NTT, våra intensiva månader med hårt slit under gymnasietiden när jag baserade mitt projektarbete på honom. Vi slet som djur tillsammans bara för att uppnå våra mål, komma så långt som möjligt på den tid vi hade. å så mycket runt omkring själva tricken vi jobbade med. oj oj de va tider de! Saknar det. Så mycket tid jag lagt ner på min ponny å så många framsteg han gjort i mina ögon under min ledning (lr vad man säger) helt otroligt egentligen om man tänker tillbaka på vilken respektlös skit han va när jag tog mig ann honom å gjorde om han till den underbara häst han är och förtjänar att vara idag.
Känns piss att bara behöva ge upp de å lämna iväg han för att pengarna ska förbjuda mig att fortsätta leva med honom. I 5 år har vi stått vid varandras sida som ett. I 8 år har vi känt varadra genom andra människor. I 10 år har han funnits å tack vara mig fick han bli äldre än 7 år. Känns bra! men tråkigt att vi inte får vara tillsammans nu.

Nä, ska inte gräva ner mig i sorg. Jag minns tiden som varit, gläds åt allt vi gjort tillsammans och ser fram emot nästa möte.

Piz!